Endorfin

Vänd på steken ofta, sa gubben innan han slog igen dörren och drog till ishallen söderut.
Han litar verkligen inte på mig, under tiden jag var ute i motionsspåret, hade han satt på en stek, skalat potatis och skalat morötter.
Han vet ju, hade han bara satt på steken, hade det troligen blivit sallat till... :)

Nåja vi kom ut i spåret idag, och spår var det faktiskt, och väldigt blött, tänkte inte på det.
Men tack vare Kärrans otroliga idoghet, så kom vi iväg. Och visst vi fick gå i början, men sen sprang vi faktiskt de sista 3 km i mål, det blir en otroligt skön endorfinkänsla efter det.
Ja fast vem som helst hade kunnat springa om mig, tro inte annat, Kärran sa att om man inte orkar, så springer man för fort, så jag hade nog kunnat kvala till gång-dm eller nåt. Hon sprang före och agerade hare, orkar hon, så orkar jag, tänkte jag. :)

Vi ska snart få fint besök, därav blev det stek till middag. Suss o Pär skulle komma över, men förmodligen har hon glömt mobilen hemma, för hon svarar inte på mess, eller så messar jag på fel nummer. Jag sa att jag skulle baka, men hoppas hon förstod ironin i det, så de inte väntar sig någon mumsig kaka. :)
Ja när man pratar om trollen, nu fick jag svar på mitt mess och kakan är avstyrd..
Frid o fröjd, nu ska jag vända på steken.. ser ni, jag kommer ihåg.