torsdag 21 maj 2009

Kunzelmann & Kunzelmann



av Carl-Johan Vallgren och det är författaren som läser upp den.

Joakim är journalist och en misslyckad person, som gör av med mera pengar än han har. Ljuger om de mest enkla saker och när hans pappa Viktor dör, så hoppas han att det ska rädda upp hans ekonomi som är körd i botten.

Men Viktor är tydligen inte den person som Joakim alltid trott, utan har ett annat förflutet än vad han berättat för sina barn. Och arvet syns inga spår efter.
Man får följa Joakims misslyckade liv, och Viktors märkliga, nästa otroliga liv, som okänd sedelförfalskare och välkänd och aktad tavelkonservator.

Boken är underhållande och språket är lätt att hänga med i. Jag blir irriterad på denna Joakim, som gör den ena dårskapen efter den andra. Och tänker, om ni gör honom till en god person i slutet, så kommer jag aldrig att tro er. Det är för många idiotgrejer på vägen, för att man ska kunna omvandla en sån. Viktor är då den totala motsatsen, geniet som inte gör ett enda fel. Märkligt att vi pratar om far o son här. Några likheter borde de ha.

Konstigt nog finns det Gotlandsanknytning i den här boken också, jag verkar ramla på alla såna böcker, och här utan min vetskap. Sonen har ett hus på södra Gotland och tyvärr är ett sakfel det första jag stöter på, men uppräkningen av alla andra platser o restauranger på ön, stämmer sen väldigt bra.

Vallgrens röst är bra att lyssna till och jag gillar boken, dessutom räckte den rätt länge, vilket är bra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar