Ibland blir jag så jävla trött på mig själv. Hur många ggr har jag inte varit orolig för hur det är med dig? Hur du mår? Letar uppdateringar på listan o på FB. Hittar en och andas ut, men skriver jag något? Nää, jag kan andas ut, för du mår bättre.
Sen plötsligt, får man en dunk från himlen.. Du har slängt in handduken.. Du fick ingen ny lever, döden hann före. Du fick inte ens fylla 40. Vad är det för jävla rättvisa?
Men jag lovar Kicki, jag ska fan bli bättre, jag ringde min bror idag. Jag ska skärpa till mig, jag ska höra av mig oftare till honom, nu när han är sjuk. Även fast jag inte tycker jag har något att säga.. Jag ska ringa oftare.
Något gott ska det komma ur det.
Jag lovar att lära mig något. Promise
Sov i ro, Kicki. Din familj kommer aldrig få dig tillbaka, men kanske, så småningom, kan de gå vidare, och känna sig tröstade med att du inte har ont, och att du vakar över dem.
Ha det bra i Nangijalia, Kicki!
Åhhh, vad väl jag känner igen mig i det du skriver Maran! Själv har jag mamma som jag är skitdålig på både att ringa och besöka. Men jag ska göra som du ta mig i kragen! Kram
SvaraRadera