När vi kom till flygplatsen fanns Carol och mötte oss, hon var från förmedlingen där vi bokat våra casa de particular, boende hemma hos folk alltså.
Hon sa att vår taxi väntade, och visade oss var vi skulle växla pengar. På Kuba får man inte ta in eller ta med sig pengar från, alltså CUC, som deras turistvaluta heter. De har en inhemsk valuta också, peso, som är värd en 26:e del av 1 CUC.
Kön var enorm. Efter 5 min kom Carol tillbaka och sa att vi går upp en våning. Frågar de vad ni ska ha pengarna till, säg att ni ska handla i taxfreen. Den kön tog 10 min. Vi studerade kösystemet, de har alltså minst en person som vaktar och styr upp de som köar, man får inte kliva över, den ibland osynliga linjen, eller gå fram innan de kallat fram dig. Då kan man få en skopa ovett. :)
När vi kom av planet, skulle några på toaletten. I kön till passkontrollen gick vi iväg med jämna mellanrum, det stod en dam som tog betalt och man fick en liten bit toapapper, då vi ännu inte hade några pengar, fick några smita förbi, andra av oss tog några Mex peso och gav.
I kön till pass fick vissa också vända, papper saknades och var felaktigt ifyllda. Det gör ju att man blir lite orolig när man står där och väntar i ca 45 min. Man blir orolig om vårt visum ska duga och liknande.
När vi fått våra pengar, blev vi visade till taxin. I bilen från flygplatsen såg vi massor av gamla jänkare. En del stod svartröken ifrån, en del riktiga rishögar, andra otroligt fina och välputsade.
Vi kom till vår casa och det såg ut som en rivningskåk. Å andra sidan, gör alla hus det. Men vi tänkte, vad är detta? Trappuppgången, solkig och risig, hissen (ja det fanns hiss) sliten hål i taket som det droppade olja ifrån.
Upp till en lägenhet, med fin vit stålgrind och man fick ringa på innan det rasslades med nycklar innanför och vi blev insläppta.
Lägenheten var jättefin och rummen helt okej, vi hade tre rum bredvid varandra, de kostade 200 kr natten.
Klockan var eftermiddag mot kväll och vi förhörde oss om matställe. Hon skrev upp en adress till ett ställe som hette La Rocha... Vi hade köpt karta på flygplatsen, så vi plockade fram de och knallade iväg. När vi gått några kvarter, hittade vi en annan restaurang, den var tom på gäster, men vi tog chansen, servitrisen doftade lite alkohol, men var glad och trevlig. Vi tittade på vårs menyer och när vi skulle beställa visade det sig att alla rätter fanns inte att tillgå, så vi vände på steken och frågade vad de hade och beställde därefter.
De hade öl, men inget vin, eller ja de hade en sort, som var väldigt söt. Hon kunde inte förklara bättre men vi konstatera att jag drack portvin till maten. :)
Det kom en kuban in med jämna mellanrum och snacka med oss, han kom från gatan. Fråga vart vi kom ifrån och pratade om allt möjligt. Det stod också en utländsk kille i baren, han hjälpte till att översätta ibland när det blev språkförbistringar. :)
Vi fick så maten, grabbarna åt fisk, Kerstin åt kyckling och jag åt paella. Det var gott.
Vår vän från gatan kom in igen och skoja och snacka, han gick och kom in igen.
Sen skulle han sälja rom till oss, legendario, vi kunde få köpa 3 st flaskor för 7 CUC
Vi visste inte vad det smakade och vad de egentligen kostade. C fick gå med till affären längre bort på gatan, och de kosta 6 CUC styck.
Vi fegade lite och sa att vi skulle köpa en, då fick vi betala 5 CUC nåja okej då. 35 svkr, kunde vi ju chansa bort, det var överkomligt.
Det visade sig sen att det var jättegod rom, som man drack iskall. Vi köpte fler flaskor till ordinarie pris senare.
Men det var en riktigt trevlig första kväll i Havanna, att folket är så glada, pratiga och tillmötesgående. Det var en glad överraskning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar